Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej var bättre än ett gemensamhetsfängelse; om
morgonen drefs han ut med kamraterna till arbete på
åker och äng; om kvällen drefs han tillbaka till
sitt stall.
Emellertid torde det under kejsartiden funnits
få större egendomar, om ens några, där arbetet
uteslutande besörjdes på detta sätt. Där fanns en
verksamhet äfven för frie män, sedan arrendesystemet
kommit mer och mer i bruk. Arrendena grundade
sig på ömsesidigt bindande, vanligen på fem år,
mellan egendomsherren och den frie mannen
arren-datorn. Om efter de fem årens förlopp arrendatorn
icke afflyttade och egendomsherrn icke uppsade
honom, ansågs kontraktet förlängdt för ännu ett år och
kunde på detta sätt utsträckas hur länge som helst.
Det är numera omöjligt att bestämma i hvilken
utsträckning arrendesystemet utsträcktes på bekostnad
af slafsystemet. Skalden Horatius hade på sin lilla
egendom uppe i Sabinbergen fem arrendatorer, som
hvar och en var familjefader och bebodde sin stuga.
Att de voro frie män, följer så godt som af sig själf
och bekräftas af uppgifter, som Horatius ger oss om
deras lif. Slafvar hade Horatius också, men knappt
mer än sju å sin landtgård.
De romerske egendomsägarne hade, om man får
döma af ett yttrande af skriftställaren Columella,
kommit till insikt af arrendesystemets företräden
framför slafsystemet. Columella yttrar nämligen, att
en egendomsägare ej bör låta en större del af sin
egendom skötas af slafvar än att han kan
personligen öfvervaka dem. Allt det andra bör han ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
