Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på europeisk, ej på asiatisk botten som denna
forn-ariska befolknings munarter splittrat sig, att det är
på europeisk botten, ej på asiatisk som grekiska,
latinska, keltiska, germaniska och lettoslaviska
språken utvecklat sig ur det fornariska moderspråket,
såsom ett träds grenar utveckla sig ur dess stam.
Vidare är det i hög mån sannolikt, att denna
språkförgrening ägde rum, medan de ifrågavarande
europeiska arierna ännu befunno sig i stenåldern och
voro obekanta med metaller och metallsmide.
Språkliga undersökningar ådagalägga nämligen, att de
arisk-europeiska folken sins emellan icke äga gemensamma
namn på metaller, smide, smedjans inventarier och
smidda vapen. Om de öfver hufvud skulle hafva
känt någon metall vid den tid, då de ännu voro ett
enda folk och talade ett enda språk, skulle det varit
kopparen.
Af allt detta följer, att det germaniska språket
uppkommit i Europa under stenåldern. Man kan icke
tala om germanerna, innan ett germaniskt språk
uppkom, ty med germaner menas intet annat än de arier,
som tala germaniskt tungomål. Intyg, som jag här
måste förbigå, men hvilka jag framlagt dels i en
föregående termins föreläsningar, dels i ett arbete
om den germaniska mytologien, ådagalägga, att den
del af Europa, hvari det germaniska språket och
den germaniska nationaliteten uppkommo, utgjordes
af landsträckor vid Nordsjön och Östersjön. Vid
kusterna af dessa vatten har Forngermanien varit
beläget. Och till Forngermanien hörde redan i
stenåldern det nuvarande Danmark och Sverige. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
