Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härmed hade den germaniska nationaliteten på
romersk mark förlorat sina lifsvilkor. Franker,
longo-barder och västgöter voro snart romaniserade och
glömde efter hand sitt germaniska ursprung, hvarom
intet annat än deras föga lästa latinska krönikor
eller en och annan kvarlefvande vandringssaga ännu
påminde. Ur de germaniska elementens uppgång i de
romaniska utbildade sig så småningom nya
nationaliteter vid sidan af den germaniska, som ännu
bevarade sig i en del af sitt urland, samt vid sidan af den
slaviska och den med mångfaldiga folkelement
uppspädda grekisk-byzantinska.
Härmed hade också det väldigaste hindret fallit
för kyrkans utveckling till den enhet och den makt,
som genom benne ger åt medeltidens århundraden
deras egendomliga prägel. Denna enhet har, det låter
sig ej bestrida, gjort mänskligheten stora tjänster.
Den förra enheten, romarrikets, som sammanhållit
så många folk af olika raser, språk och seder och
gifvit dem prägeln af en gemensam civilisation, hade
sönderfallit; men då den politiska enheten är
krossad, reser sig den religiösa. Midt i vimlet af
kämpande folkstammar, hvilkas spjut och svärd
sönder-rifva den romerska förvaltningens öfver Europa spända
nät och skilja de hitintills sammanhängande delarne
från hvarandra, midt i virrvarret af denna splittring
förkunnar kyrkan enheten af sin lära, enheten af sin
rätt. Kyrkan ensam blir i stånd att i åtminstone ett
gemensamt intresse förena länder och folk, som
sprängts isär, och kunna vi ett ögonblick se bort
från de offer denna enhet kostade i utgjutet blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
