Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kräfde att aktas af honom själf och af andra, så
var det från prästens läppar. Om någonsin i detta
samhälle af lycksökare, krypare och slafvar och
inför ett lågsint hof och inför en härskare, som kräfde
hart när gudomliga vördnadsbetygelser af dem, som
fingo nåden att nalkas honom — om någonsin ett
manligt oförfäradt ord banade sig väg till högsta ort,
så var det ifrån predikostolen. Hur djupt sjunken
en stor del af prästerskapet i sedligt och religiöst
afseende var — och ett fruktansvärdt sedefördärf
förefanns där redan i början af fjärde århundradet
— så gick dock intet släktled förbi, som icke såg,
att inom detsamma också funnos renhjärtade, ädle
och oförfärade män, som vågade säga tyranner
sanningen, sträckte en skyddande hand mellan makten
och maktmissbrukens offer och icke tvekade att
erkänna och bekämpa sina egna ståndsmedlemmars
laster och lyten. Från predikostolen i
Konstantino-pels Sofiakyrka brännmärkte Johannes Krysostomus
sitt eget prästerskap för dess lösaktiga lefnad, och
han fördristade sig att inför det där församlade folket
uppträda som den kristne censorn och sededomaren
mot kejsarens ministrar, mot hofvets damer och
snöpingar och mot kejsarinnan Eudoxia själf.
Krysostomus hemsöktes härför med afsättning och
landsförvisning; men folket i Konstantinopel hade honom
i kärt minne, och den i landsflykt aflidnes stoft
återfordrades och fördes till Konstantinopel, där kejsar
Theodosius II knäföll vid hans kista och bad om
förlåtelse för kejsar Arkadius och Eudoxia.
Ett annat exempel förtjänar anföras. Befolk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
