Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fäderna jämgod i krigisk glans, men i vetandet högre,
Forntidsfurstarne lik, större tillika än de.»
Det var vid denna tid det förfärliga
merovingi-ska sorgespel började, hvars förnämsta handlande
personer äro de båda drottningarna Brynhild och
Fredegund. Biskop Gregorius af Tours var åskådare
af detta sorgespels första akter och skildrar dem,
så att säga, som ögonvittne, men han upplefde icke
dess slut.
Det frankiska riket hade, som nämdt, blifvit
efter Klothar I:s död deladt mellan hans fyra söner
Karibert, Guntram, Sigebert och Chilperik. Riket
hade då en väldig omfattning: hela det nuvarande
Frankrike med undantag af Bretagne och
gränssträc-kor vid Pyreneerna, hela Belgien och största delen
af Holland, samt vidare den större delen af det
nuvarande Tyskland samt Schweiz. Delningen skedde
enligt de germaniska arfslagarne, men innebar
alldeles icke, att konungarne ägde att fritt förfoga öfver
land och folk, som öfver arfgods och slafvar, än
mindre att det frankiska väldet genom
regeringsmaktens territoriella fördelning skulle upplösas. Väldets
enhet låg enligt de germaniska begreppen icke i
regeringsmaktens; ty denna kunde inom en och samma
stam splittras, snart sagdt, i oändlighet; utan den
låg i stammens enhet. Stammens vapenföre män
bildade ett enda stort vapenlag gentemot utlandet,
och sålänge detta vapenlag ej var sprängdt, var
väldets enhet det ej heller. Hos vapenlaget, icke hos
regenterna, låg den afgörande i sista hand
bestämmande makten. Jag återkommer längre fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
