Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan vi här finna en karakteristisk tidsmålning,
utförd af ett ögonvittne. Dessförinnan må några ord
ägnas åt slutet af den stora merovingiska tragedien.
De båda änkorna Fredegund och Brynhild
bekämpade hvarandra under många år med oblidkeligt hat.
Chilperik hade efterlämnat en son med Fredegund,
Klothar, Sigebert en son med Brynhild, Childebert.
Det gällde nu hvilken af dessa båda skulle varda
frankernas konung. Konung Guntram, som öppnat
sitt rike till fristad åt Brynhild, utnämde Childebert
till sin arfvinge. Fredegund omgaf sig med
spåkvinnor och giftblanderskor och utsände tid efter annan
mördare mot de fiender, som på detta sätt kunde
åtkommas, och krönikorna försäkra, att hon kände
sinnesförvirrande drycker, medels hvilka hon höll
desse mördares själar i sina bojor. Tre gånger
utsände hon mördare mot Brynhild och Guntram, men
anslagen upptäcktes i tid. Guntram afled år 593,
Childebert, hans skyddsling, Brynhilds son, dog år
596. Året därpå vardt den här, som kämpade å
Brynhilds sida, slagen af Fredegunds och hennes son
Klothars trupper; men strax därpå dog Fredegund
utan att hafva uppnått det efterlängtade målet att
få Brynhild i sitt våld och pina henne till döds.
Men målet uppnåddes af Klothar. Brynhild, som efter
Guntrams död regerat med järnhård hand och mot
sina fiender föröfvat grymheter, värdiga Fredegund,
föll i Klothars händer, blef bunden vid svansen af en
vild häst och sliten i stycken.
Jag meddelar nu i någon förkortning Gregorius’
berättelse om Eberulfs öde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
