Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gien, såsom jag i ett verk om denna anser mig hafva
bevisat.
Tron på flodgudar, nymfer och dryader var
allmän både i de romaniska och germaniska delarna
af den kristnade världen. Under Gregorius den stores
tid hände det, att guvernören i Egypten under en
vandring vid Nilstranden tyckte sig se ur floden
uppstiga en jättelik människoskepnad med långa gula
lockar och atletisk kropp. Många fromma kristne
trodde, att det var den gamle flodguden Nilus som
visat sig. Som nämdt: man trodde på alla
hedna-gudars existens, men ansåg dem vara demoner.
Man offrade icke mer åt gudarne, men man
rådfrågade, likasom i hednatid, slaktade djurs inälfvor,
och man spådde, likasom förut, till kommande
händelser af den riktning som röken tog ur templens
rökelsekar. Likasom förut trodde man på
amuletters kraft. Det förnämsta kyrkliga slaget af
amuletter, som ofta genom påfven själf invigdes, var det
s. k. Agnus Dei, hvilken amulett ansågs besitta
utomordentliga krafter. Orkaner och stormar, som
i den germaniska myten äro verkade af rimtursar,
jättar oeh jättinnor, ansågos, i likhet härmed, af de
kristne för demoners och häxors verk. Tron, att
aflidna människors andar kunna återvända och då
företrädesvis hålla till på kyrkogårdarne vid sina
grafvar, var allmän och lika mycket omfattad af
präst som af lekman. I legenden om den helige
Germanus omtalas ett sådant spökeri nästan drag för
drag efter en liknande berättelse, som förekommer
hos Plinius d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
