Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett af de problem, som oroade medeltiden och
aldrig erhöllo en endräktig lösning, var frågan om
kyrkans förhållande till den världsliga makten. 1
och för sig själf skred kyrkan steg för steg och
drif-ven af en inre logik till att organisera sig som ett
stort rike. Från det tusenåriga riket, som de
alltmer förbleknande messianska förhoppningarna knöto
vid Kristi återkomst, vände sig tankarne allt mer
till den osynlige Kristi på jorden redan grundade
rike. Detta rike fordrar de troendes enhet. För de
Kristustroende kan denna enhet ej vara någon
annan än Kristus själf, sålänge enheten uppfattas som
en rent andlig och religiös. Men hans rike på
jorden kräfver ju en synbar form, och ett synbart rike
— därhän pekade logiken — fordrar ju ett synbart
öfverhufvud, som representerar Kristus och i det
synliga Gudsriket intager samma plats som Kristus
själf i det osynliga. Så uppkommer idéen om det
representativa, det ställföreträdande ämbetet,
episko-patsidéen. Biskoparne, i början endast
församlingsföreståndare, ordförande i de älstes
församlings-råd, blifva till ställföreträdare väl icke omedelbart
för Kristus, men medelbart genom hans apostlar,
hvilkas efterträdare de äro; handpåläggningen vid
deras invigning innebär en kraft, som härstammar
från apostlarne, och krumstafven sättes i deras hand
som symbolen af Kristi bud till sina herdar att föda
hans får.
Men biskoparne äro många, och enhetsidéen
fordrar, att de skola sammanhållas i högre
enheter. Den närmast högre kommer att represen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
