Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej», svarade denne, »endast ett litet spjut» Då gick
Leo in i sin herres gemak och tog hans svärd och
sköld. Franken vaknade och frågade: »hvem är du,
och hvad vill du?» Leo svarade: »jag är Leo, din
tjänare, och jag önskar att få väcka Attalus, för att
ban genast skall stiga upp och drifva hästarne på
bete. Men han sofver så tungt som om han vore
drucken.» »Godt», svarade franken och somnade igen.
Men Leo gick ut och väpnade Attalus. Gårdporten
funno de lyckligtvis öppen. De satte sig i sadeln
och togo de andra hästarne med sig och likaledes
ett bylte med kläder. När de hunnit till Mosel och
ville sätta öfver floden, fanns folk där, som ville
uppehålla dem. De lämnade därför hästar och kläder i
sticket och simmade på sina sköldar öfver floden,
hvarefter de ilade in i en skog. Här hade de
ströf-vat inpå tredje dygnet utan föda. Då funno de med
Guds hjälp ett fruktträd och åto däraf och fortsatte
på vägen till Champagne. Då fingo de plötsligt höra
ilsamma hofslag bakom sig. De misstänkte, att det
var förföljare och lade sig med blottade svärd bakom
en buske. Så var det ock. Det var franken själf,
som med följeslagare efterjagat dem. Han kom från
Rheims och hade lyckligt spårat dem så tillvida.
Men nu gåfvo han och hans hjälpare sina hästar
sporrarne och redo vidare, utan att hafva upptäckt
flyktingarne. Samma natt kommo desse till Rheims
och frågade hvar prästen Paulinus bodde därstädes.
Man visade dem dit. Prästen, som om natten drömt,
att två dufvor kommit och satt sig på hans hand,
emottog dem vänligt, gaf dem mat och vin och gömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
