Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, ansågos vara inspirationer från det
gudomliga, deras namn fördes på ryktets vingar, så långt
faellenisk bildning var spridd. I Rom var det icke
så. Roms konstnärer voro imitatörer, och deras yrke
kom under kejsartiden i en beroende ställning. Roms
magnater läto begåfvade slafvar lära sig modellera
och måla, ej blott för att till billigaste pris få
konstverk i sina egna palats och villor, utan ock för att
förtjäna penningar på dem genom att låta dem arbeta
åt andra. Däraf blef följden, att konstens utöfvare
sjönko i medborgerligt anseende, och att
konstnärsnamn under romerska kejsartiden sällan omtalas.
Hos germanerna åter hade konstnärerna samma
anseende som hos hellenerna. De germaniska
konstnärerna voro emellertid väsentligen vapen- och
smyckesmeder, och det var fördenskull den
konstnärlige smeden åtnjöt hos germanerna samma
aktning, som hos hellenerna ägnades bildhuggare, målare
och arkitekter. Den beundran och aktning de
germaniska naturbarnen skänkte desse sina konstnärer,
när de voro något stort i sitt slag, framlyser särdeles
klart ur deras mytologi. I gudasagan är
vishetsbrunnens väktare, Mimer, han som vårdat världsträdet,
på samma gång urtidens store smed, i hvars smedja
och af hvars söner och lärjungar Odens strålande
spjut, Gungner, Fröjas Brisingamen, Sifs lockar, Tors
hammare, solens och månens charer skapas. I
hjältesagan är Völund halfgud och smed på samma gång,
och konungasöner äro hans lärjungar och smida
kring hans städ. Den personliga beundran, som af
frankerna ägnades guldsmeden Eligius, har i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>