Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en statsinstitution, en yttring af själfva statens
majestät och härlighet, utan var snarare benägen att
erkänna sig själf som en försyndelse mot de stränga
och enkla seder, som hade gjort Rom stort och
mäktigt. Då voro änuu exemplen från de tider, när
Roms stormän själf ve kunde lägga hand vid plogen,
eller från de dagar, då den allsmäktige Caesar
bebodde ett litet hus på palatinska kullen, alltför
nära liggande och alltför kända, för att
föreställningen om lyxen som en framtoning af statens
majestät och af dess rangklassers härlighet hade
kunnat uppkomma. Och mot den utsväfvande
epi-kureismen stod då ännu ett stoiskt parti, till
hvilket Roms bästa män och kvinnor räknade sig, och
som efter knappt hundraårig kamp mot denna fick
maktens tyglar i sin hand och gaf det romerska
sam-hällslifvet genom flere generationer en prägel af
sedligt allvar.
Helt annorlunda var det i Konstantinopel. Lyxen
därstädes hade icke det solida underlaget af sådana
rikedomar som dem, öfver hvilka Roms cesarer och
dess senat före rikets delning kunnat förfoga. Det
hade att underhålla legda härar, vida mer kostsamma
än de gamla genom utskrifning till stånd komna
legionerna, och en förvaltningspersonal så talrik,
att den ensam för sig slukade en betydlig del af
statsinkomsterna. Den estetiska smaken var
försvunnen och kunde icke längre adla lyxen. Den
lefnadslustiga epikureism, som förr gifvit sig luft i
orgierna, var likaledes borta; och prålet hade antagit
en prägel, som hade något stelt och torrt Uti sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
