Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trolöshet och förräderi gälla som de nedrigaste
förbrytelser en beduin kan begå. Mord straffades med
blodshämd; men tillochmed en fiende, på hvilken
araben hade blodshämd att utkräfva, fann skydd i
hans tält, för åtminstone 3*/? dygn, när han kom
som hjälpbehöfvande och ställde sig under sin
dödsfiendes ära. 1 öfrigt var blodshämden hos araben,
som hos germanen, en helig plikt. Saknaden af en
exekutiv makt, som verkställde dödsstraffet på
öfver-bevisade mördare, gjorde blodshämden till en
nödvändighet. Tyvärr åstadkom denna sed en mängd
fejder mellan stammarne. Till de uppgifter
Muhammed förelagt sig var också den att mildra de vilda
seder, som hade sitt upphof i blodshämden.
Gästvänskapen är en dygd, som öken-araben än i dag
utöfvar. När en vandrare trädt in i ökensonens tält
och tagit plats vid hans härd, anses han ha kommit
i närmare förhållande till familjen. Har han deltagit
i värdfolkets måltid, om också denna ej består af
annat än torrt bröd och salt, så anses därmed ett
vänskapsband knutet. Det ansågs skamligt, om någon
nattetid släckte elden på härden, som kunde vägleda
en vandrare till tältet. >Min härds eld och mina
hundars skall äro vägvisare åt mina gäster», heter
det fördenskull i en gammal dikt. En ståthållare
befallde en gång, att ett antal fångar skulle framföras
och nedhuggas. En af dem framträdde och bad om
en sista dryck vatten. Men sedan han druckit, sade
han till ståthållaren: »huru? ämnar du döda dina
gäster?» Han räddade därmed sitt och sina
medfångars lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
