Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de kristDa abyssinierna och störtade sig med sin
häst från en strandklippa ned i hafvet, för att icke
falla i sina fienders våld.
Jag nämde i föregående föreläsning, att
Muhammed efter sin flykt till Medina trädde i ett
vänskapligt förhållande till judarne därstädes. Hans intåg i
Medina ägde rum på den judiska försoningsdagen,
och när han såg, att judarne firade denna dag med
en fasta, beslöt han, att hans anhängare skulle göra
detsamma. Med de judiska stammarne kring Medina
slöt Muhammed ett formligt förbund, och han
förordnade, att bekännarne af hans profetkall skulle
vid sina böner rikta ansiktet i riktning mot
Jerusalem. Vid tvistemål mellan judar och
muhammedaner visade sig profeten så angelägen att icke
föredraga de senare framför de förre, att några af hans
bekännare hellre vände sig, då de hade någon
rätts-tvist med en jude, till en judisk höfding, af hvilken
de väntade större opartiskhet, och det var icke
ovanligt, att när en skiljedomstol skulle slita en tvist
mellan en muhammedan och en israelit, israeliten
valde en muhammedan och muhammedanen en
israelit till sin förtroendeman i domstolen. Muhammed,
som icke kunde skrifva, höll sig en judisk sekreter,
som skötte hans brefväxling. Judarne i och
omkring Medina sågo med beundran och tillgifvenhet
upp till den märkvärdige mannen, den af de
hedniske meckanerna bortstötte arabiske profeten,
hvilken med samma entusiasm som de själfve
förkunnade en enda Gud, och gjorde det med en
hänförande vältalighet, som påminde om deras forntida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
