Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man drog haos högstämda yttranden ned i det
komiska och utspridde skämtdikter om honom.
Muhammed försökte till en början att vedergälla
ondt med godt. Hans vänlighet mot judarne syntes
icke rubbad. Han ålade sina vänner att i ordstrider
med judarne aldrig låta reta sig till harmsna ord.
>1 skolen», sade han till sina lärjungar, »hvarken
gifva judarne rätt i deras påståenden, men ej heller
säga, att de fara med osanningar. I skolen upprepa
för dem: vi tro på det, som blifvit eder, och på
det, som blifvit oss uppenbaradt. Vår Gud är eder
Gud, och vi äro honom af allt hjärta undergifna.»
Detta kunde fortgå till en tid, men hans anhängare
tröttnade vid dessa anfall, som de icke fingo besvara,
och uppmanade Muhammed att göra ställningen
mellan de troende och judarne klar. Muhammed
afskaf-fade då den fasta, som han infört på israeliternas
försoningsdag, och förordnade, att de troende skulle
vid sina böner rikta ansiktet mot Mecka, ej mot
Jerusalem.
Någon tid därefter inträffade, att en israelit,
tillhörande samma stam som den nyssnämde
Pine-has, blef, emedan han skymfat Muhammed,
handgripligen tillrättavisad af en arab. Denne blef då i
sin ordning misshandlad af israeliterna. Saken antog
ett allt farligare utseende. Muhammed lät den judiska
stammen veta, att det enda sätt, hvarpå de kunde
försona den fiendskap, som de visat profeten och
hans vänner, vore att öfvergå till hans lära. Han
skulle i annat fall bekriga dem. Det kom nu också
till ett krig, hvari Muhammed eröfrade de borgar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
