Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud», och han hade därmed redan afsvurit sin
hedendom; men när han därefter tystnade, hördes
hotfulla rop, som fordrade hans död, och han tilläde
då den andra hälften: »och Muhammed är Guds
profet». Han återvände till Mecka som
muhammedan, och andra stamhöfdingar, som åtföljt honom
till lägret, gjorde detsamma.
Med spänning afvaktade Muhammed nu
mecka-nernas beslut; det försäkras, att han ryste för tanken
att nödgas tillgripa våld mot sin födelsestad; hade
Mecka gjort motstånd, så hade ett blodbad icke
kunnat undvikas. Han hade lofvat Abu Sufjan och de
andre underhandlarne, att om Mecka emottoge honom
som en vän, skulle alla vara betryggade till person
och egendom. Sex personliga fiender undantog han
dock därifrån. Meckanerna gingo in på villkoren;
stammen Koreisch bortkastade sina vapen och stängde
sig inne i sina hus. Blott några föga talrika hopar
sågos lämna staden och draga in bland
ökenklipporna, för att slippa underkasta sig. Meckas portar
öppnades, och den 11 Januari 630 intågade
Muhammed i staden som dess härskare.
Emellertid uppträdde han därvid icke som den
stolte triumfatorn. Vid anblicken af de hus och
gator, där han gått som yngling i drömmar om
ett kommande Guds rike, vid åsynen af de
människoskaror, som fyllde gatorna och bland hvilka
han igenkände så många, som förut begabbat
honom och nu betraktade honom med undran och
vördnad, greps han af en helt annan känsla än
stolthetens. Han böjde sitt hufvud så djupt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
