Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville, att makten, som Muhammed haft samlad i sin
hand, skulle delas mellan två emirer, den ene en
medinat, den andre af stammen Koreisch.
Flyktled-sagarne åter ville icke veta af att makten skulle
tvådelas. Sedan öfverläggningen åter blifvit lugnare,
uppstod en medinat och yttrade, att han för sin del
icke ville beröfva någon den ära, som Gud en gång
förlänat honom, fördenskull ej heller beröfva
flykt-ledsagarne af stammen Koreisch den ära, hvarmed
Gud benådade dem, då han utsåg deras frände
Muhammed till sin profet. Dessa ord slogo an, och
man vardt ense om att någon af de flyktledsagare,
som stått Muhammed närmast, borde varda hans
efterträdare. Andra frågan blef då hvem ibland desse
som skulle hafva företrädet. Den frågan afgjordes
lätt, tack vare ädelmodet och klokheten hos
flykt-ledsagarnes förnämste män. Den gamle Abu Bekr,
Muhammeds svärfar, steg upp och sade, att Omar
och en man vid namn Abu Obeida vore värdige att
bekläda den högsta makten. Desse åter stego upp
och förklarade, att Abu Bekr vore den värdigaste,
och den liflige Omar skyndade att gripa den gamle
mannens hand och hylla honom som sin bärskare.
Eldade af hans föredöme skyndade sig flertalet af
de andre att erkänna Abu Bekr som profetens
efterträdare, och följande dag bekräftades valet af hela
befolkningen i Medina. Sålunda vardt Abu Bekr
den förste kalifen, d. v. s. efterträdaren, och han
antog titeln: »Guds profets efterträdare». Kalifatet,
som kom att spela en så utomordentlig roll i
historien, var därmed grundlagdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
