Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medförde svåra följder, var också att man icke skilde
mellan de lagar, som angingo den religiösa tron, och
de som vidkommo staten. Häraf följde, att statens
en gång gifna lagar fingo samma för alla tider
gällande kraft som troslärorna, och staten därigenom
hämmades i sin utveckling till en kulturstat, som
kunde följa tidsströmningens gång. Men det var
omöjligt att företaga en sådan åtskillnad. För
araben existerade staten icke i annan form än den af
de troendes församling, hvars högste jordiske ledare
var öfverstepräst snarare än världslig furste, och
hvars ende verklige konung var Gud. Det arabiska
väldet var en teokrati, som hade förverkligat det
fornisraelitiska begreppet af en sådan. Fördenskull
ville araberna ej heller veta af en ärftlig monarki.
Kalifen borde väljas af de troendes församling; blott
af pietet mot profetens minne uppställde man den
grundsats, att kalifen skulle väljas inom stammen
Koreisch. Det gafs dock alltid partier och sekter,
hvilka ansågo hvarje arab valbar till kalifens
värdighet. Emellertid hafva samtlige kalifer blifvit valde
bland stammen Koreischs medlemmar ända från den
förste kalifen Abu Bekr intill den siste af
abassi-dernas dynasti, som störtades genom mongolerna
år 1258.
Abu Bekrs efterträdare Omar iakttog samma
patriarkaliska lefnadssätt som denne. Han var en
kraftig rättfram karakter, rättvis, opartisk och
genomträngd af samma orubbliga tro på sin svärson
Muhammeds profetiska kall. Som ett bevis på hans
fasthållande vid de enkla beduinsederna må följande
Kulturhistoriska föreläsningar. IV. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
