- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver den äldre medeltidens kulturhistoria /
427

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krigskonsten hade i arf från romaretiden, och
erfarenheterna tillgodogjordes af fältherrar, som i
strategisk begåfning voro vuxne byzantinernas bäste
härförare.

Så finner man, att redan i den andra
generationen efter Muhammed, och medan araberna ännu
räknade bland sig många stridsmän, som hade sett
profeten och kämpat under den förste kalifen, en
arabisk här eller härafdelning aldrig njöt hvila efter
en fullbordad dagsmarsch, utan att dessförinnan hafva
befästat sitt läger med vall och grafvar. Under själfva
marschen omgafs hären på vissa afstånd af
rekog-noscerande ryttareafdelningar, som betryggade den
mot öfverraskningar, och allteftersom segervinnarne
trängde djupare in i fiendeland, lämnande eröfrade
landssträckor bakom sig, ryckte nyuppbådadt
manskap från Arabien efter och förlädes i ståndläger
på strategiskt viktiga punkter, ståndläger, som blefvo
till ordentliga militärkolonier, där kolonisterna lefde
med hustrur och barn på årslöner, som de erhöllo
af staten, och naturaprestationer från kringliggande
bygder. Flere af dessa ståndläger växte ut till
ordentliga städer med offentliga byggnader, regeringspalats
och moské, men bibehöllo icke dess mindre under
långa tider sin karakter af militärkolonier, där hvarje
man var inskrifven i rullorna och skyldig att vid
första kallelse inställa sig i ledet, en skyldighet, som
gick i arf från fader till son. Gifvet är, att man
också i de intagna befästade städerna inlade
besättningar, men dessa ombyttes ofta, för att soldaterna
icke skulle tillägna sig främlingarnes stadsvanor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/4/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free