Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* männen, som bundo dem, hängde upp dem på en
vägg och piskade dem, tills de skrikande bådo om
försköning, hvilken också beviljades dem, sedan de
tycktes ha fått tillräcklig aga. När de varit ute en
tid på äfventyr, voro de skyldiga att återvända till
sitt rike och till sin fader, för att redogöra för huru
de användt tiden. Hade de burit sig dumt åt eller
icke lyckats förföra någon, fingo de stryk och
fängelsestraff; i annat fall beröm och belöning. Framför
allt gladde det Satan, om de lyckats förleda en munk,
ty munkarne, plägade han säga till sönerna, äro
hans värste fiender.
Någon gång begaf han sig själf ut, för att pröfva
sina krafter med munkarne och eremiterna och, om
möjligt, besegra dem. Så hände det en dag, att
Satan kom till den helige munken Schnudi, som jag
i föregående föreläsning omtalade, medan denne satt
på en sten utanför den berghåla han valt till sin
bostad. Mörkrets furste försäkrade, att ehuru man
kallade honom lögnens fader, talade han likväl alltid
sanning, och för att bevisa detta, erbjöd han sig att
göra ett underverk och med sitt blotta ord klyfva
den sten, hvarpå Schnudi satt, i två lika stora delar.
Detta lyckades honom likväl icke; han kunde endast
aftrubba stenens kanter, hvaremot Schnudi utan
svårighet med sitt blotta ord klöf stenen i alldeles lika
delar. När vedersakaren såg detta, blef han helt
förlägen och skyndade bort. Vid ett annat tillfälle
råkade mörkrets furste och Schnudi i handgemäng
med hvarandra. Schnudi besegrade honom, band
honom vid en påle och ämnade strypa honom. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
