Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öknens guldglänsande sand och berget Hermon, hvars
toppar, höljda af evig snö, skulle, enligt sagan, varit i
tidernas morgon bebodda af de Herrens änglar, som
enligt första Mosebok blifvit lockade till jorden af
människornas döttrars skönhet och med dem aflat
urtidsgiganter, de forntidsväldige. Araberna började
belägringen, men måste, då en stark byzantinsk här
anryckte till stadens undsättning, åter upphäfva den.
Men år 645 under kalifen Othmans regering
återkommo de med ökad styrka. Damascus, som
hade en stark besättning och talrika innevånare,
försvarade sig tappert och gjorde djärfva utfall,
hvar-vid under ringning med kyrkoklockorna
prästerskapet med Jesusbilder och kors förde trupperna ut
mot fienden. Men efter 70 dygns belägring voro
stadens tillgångar uttömda. En deputation af 100
Damascusboar, valda af prästerskapet och folket,
infann sig nattetid inför den arabiske fältöfverstens
tält. Denne emottog dem vänligt och uppställde
humana kapitulationsvillkor, som tillförsäkrade
innevå-narne trygghet till lif och egendom och medgåfvo
dem att få nyttja sju kyrkor till kristlig gudstjänst.
Enligt en tradition, bevarad i själfva Damascus,
skulle den östra hälften af staden blifvit eröfrad
med vapenmakt samma natt som stadens västra hälft
kom genom kapitulationen i arabernas våld. Midt i
staden på gränsen mellan det eröfrade och det af
kapitulationsvillkoren skyddade området låg
metro-politankyrkan, Johanneskyrkan, och såsom ett bevis
på den ordhållighet, hvarmed segervinnarne
uppfyllde sina förbindelser, anföres, att de betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
