Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salar gesandterna hade att genomskrida. I själfva
audienssalen stod ett träd af massivt guld med
frukter af ädla stenar. Vid den fest, som kalifen gaf
till sina gästers ära, såg man vaser af guld,
orne-rade med juveler; ljufva vällukter fläktade genom
salarne, och man spisade vid tonerna af en
förtjusande musik.
Man erfar emellertid äfven, att Bagdad liknade
våra moderna hufvudstäder däri att rikedom och
elände trängdes där med hvarandra, om än icke på
långt när i samma mån som i våra dagars London.
Bagdad, sjöng en poet, som kom dit för att göra
lycka, är ett paradis för de rike, en pinoort för de
fattige. »Rådlös vandrade jag länge genom dess gator,
öfvergifven såsom koranen är i en gudsförnekares
hus.» På stadens gator sågos beduinerna, öknens
söner, i stora skaror; men de tyckte icke om att
stanna där. De beundrade prakten, häpnade öfver
eländet, som de sågo där; men när de afslutat de
affärer, för hvilkas skull de kommit dit, skyndade
de tillbaka till sin öken och sina tält, lyckliga öfver
att hafva Bagdad i fjärran. Men stadens egna borgare
voro naturligtvis stolte öfver sin stad, hvilken de
ansågo vara och hvilken då väl också var den
största och skönaste i världen, ty det gamla Rom var
redan stadt i djupt förfall och dess härliga tempel
och konstskatter öfverlämnade åt förstörelsen. För
stadens egna borgare, om de blott hade bröd för
dagen, var Bagdad ett paradis. De summor, som
kaliferna årligen förfogade öfver såsom sin civillista,
och som till största delen användes på kalifpalatsets
Kulturhistoriska föreläsningar. IV. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
