Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är oerhörd, nästan oöfverskådlig och än i denna
dag, trots oaQätlig samlareflit, på långt när icke
samlad i sin helhet. Legendalstringen är så mycket mer
beaktansvärd, som den är ett i de historiska
seklerna framträdande fenomen, som väl ej i alla
afse-enden, men dock i många företer en analogi med
den prehistoriska bildningen af myter, af gudasagor.
Under de århundraden, då medeltidens fantasi
alstrade med tropisk drifkraft dessa legender, låg
häfdateckningen nästan alldeles nere, och där den
likväl öfvades, hade den intet klart medvetande om
skillnaden mellan historiens fakta och legendens,
utan blandade båda arterna med hvarandra. Så fick
bland andra länder äfven Tyskland sin legendariska
omvändelsehistoria. Grundlegenden i denna
omvändelsehistoria möter oss redan på åttahundratalet och
förtäljer följande: När aposteln Petrus befann sig i
Rom och där utöfvade biskopsämbetet, funnos där
också åtskilliga af de sjuttio lärjungar, som utgjorde
den skara af anhängare, som från början slutit sig
kring Jesus och de tolf apostlame. Tre af desse
sjuttiotvå lärjungar sändes af den helige Petrus ut
att omvända folken, som bo på norra sidan Alperna.
De voro Eucharius, som af Petrus bekläddes med
biskopsvärdigheten, Valerius, som han utsåg till
diakon, och Maternus, som han gjorde till subdiakon.
Under sin vandring nedåt Rhen dog Maternus och
begrafdes vid ett kastell i Elsass, där man ännu
visar hans graf. Då skyndade Eucharius och
Valerius tillbaka till Rom och bådo den helige Petrus,
att han skulle återuppväcka Maternus. Petrus gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
