Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land samt instruktioner för sitt tillvägagående. Från
Rom begaf han sig till Frankrike, underhandlade där
med riksföreståndaren Karl Martel, fick löfte om
hans bistånd, gick därefter öfver Rhen och fullföljde
med outtröttlig ihärdighet sitt missionskall bland
friserna, thuringame, bajrarne och hessarne. År 723
utnämde honom påfven Gregorius II till biskop; år
732 gaf honom Gregorius III värdigheten af
ärkebiskop och apostolisk vikarie; år 738 var han åter
i Rom, hvars intressen han så nitiskt tjänade. Rom
var för honom kristendomens medelpunkt, påfven
kristendomens legitime härskare. Till förmån för
påfvedömet var det som han förföljde och fördref
de iriske missionärerna och i deras ställe kringsände
dem, som voro ställda under hans befäl, samt
grundade biskopsdömen och utspände den hierarkiska
organisationen öfver de åt kyrkan nyförvärfvade tyska
länderna, däri kraftigt understödd af den frankiska
riksföreståndaresläkten, hvars plan var att afsätta
den gamla merovingiska konungaätten, Klodvigs
af-komlingar, och sätta frankiska kronan på eget hufvud.
Då påfven gjorde Bonifatius till ärkebiskop af Mainz
och metropolitan för alla biskopsdömen, som han
kunde grunda i Tyskland, svor honom Bonifatius en
ed, hvari han erkände påfven som den ende,
hvilken hade rättighet att leda det kristna
omvändelseverket bland hedningarne, och förklarade sig till det
straff, som drabbade Ananias och Saphira, och till
evig fördömelse, om han icke ständigt hade den
katolska trons enhet för ögonen och efter krafter
verkade för att undertrycka sådana tendenser, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
