Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stora uppgift, om hvars förverkligande denne
uttalat en så naivt sangvinisk förhoppning. Och
Alcuin var icke den ende ljusbringaren, som han
medförde till sitt land. Han medförde äfven Paulus
Warnefrid, longobardernas häfdatecknare, och Petrus
af Pisa, som måhända var tidens förnämste kännare
af den latinska litteraturen. Med ifver samlade Karl
de verkmästare han kunde påträffa för att använda
dem till uppförande af det bildningens tempel, hvars
grundval han ville lägga. Det är anmärkningsvärdt,
att flertalet af dessa män bära germaniska namn:
de voro söner af olika germaniska stammar:
angel-sakser, västgöter, longobarder. Till och med på
italiensk mark träder det romanogalliska elementet
tillbaka för det germaniska på kulturhistoriens område
under denna tid.
Alldeles blottadt på bokliga studier och bokligt
intresse var emellertid Frankrike icke före Alcuins
ankomst dit. Där förekomma, ehuru ytterst
sparsamt och som små ljuspunkter i mörkret, spår af
litterärt sysslande. Året innan Karl sammanträffade
med Alcuin i Parma bade abboten Adam Haynhards
son i Worms afskrifvit den gamle grammatikern
Diomedes’ verk de oratione et partibus orationis
och tillägnat sin afskrift till konung Karl med verser,
som visserligen äro metriskt bristfälliga, men likväl
njutbara. Och samma år började Godesscalc
förfärdiga ett evangeliarium, som blef ett underverk af
skönskrifning, skrifvet med uncialskrift i guld och
silfver på purpurpergament. Det skedde på Karls
och hans gemåls begäran och till minne af den döpel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
