Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade brefsamling erfar man, att denne Arno var en
utmärkt man, lika ifrig kulturfrämjare som skicklig
statsman och dugande kyrkofurste. Han eftersp&rade
och samlade gamla handskrifter och åstadkom
därmed ett bibliotek, och han sörjde för att handskrifter
mångfaldiggjordes genom afskrifvare.
En, man kan säga, underbar framgång krönte
dessa Karls bemödanden, och han hade den lyckan
alt själf få se sina ansträngningar bära blom och
frukter. Plötsligt uppdyker i det nionde århundradet
en litteratur som ett ljusfenomen i den mörkaste natt.
Ej blott präster, utan äfven lekmän skrifva böcker
— något som icke hade förekommit under
århundraden före Karls tid, ej heller förekom under de
århundraden, som närmast följde på honom.
Ty varaktig var denna glans icke. Den försvann
nästan lika plötsligt som den hade kommit. Det var
som om den hade utgått från Karls personlighet och
haft sina lifsvillkor endast i honom, ej i det släkte,
som då lefde, hvarför den också måste försvinna med
honom. Vi stå här, åtminstone skenbart, inför en
af historiens stora gåtor. Äro historiens väldige andar
barn af sin tid, uttryck för hvad som innerst lefver
i den, de utkorade verkställarne af de i deras
samtid instinktivt lefvande sträfvandena? Då skulle ju
icke deras verk gå under med dem, utan bäras framåt
på det samtida släktets och de kommandes skuldror.
Eller äro de något mer än endast barn af sin tid,
äro de därutöfver äfven rent originala andar, och
likasom ursprungskällor för nya lifskrafter, som
kunna allt efter mer eller mindre ogynnsamma tids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
