Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menighetens intresse för större delen af
tingsför-handiingarna.
I de s. k. äkta tingen presiderade grefven,
vanligen sittande under en ek eller lind invid ett bord,
vid hvilket den offentlige skrifvaren, en latinkunnig
klerk, hade plats jämte honom. Till höger och vänster
sutto på bänkar folkets förtroendemän, rådmännen
(schöffen, échevins). Nedslagna pålar, förenade med
rep och bildande en cirkel, betecknade själfva
tingsplatsen. Rundtomkring stod folket. Med att höja
domarestafven bjöd grefven tystnad och öppnade
rättegångsförhandlingarna. Ett mål påropas,
ting-skrifvaren meddelar högt hvad målet gäller, och
parterna inställa sig och föredraga, hvar i sin ordning,
hvad de hafva att säga. Därefter framkallades
parternas vittnen, och hvad dessa hade att säga afgjorde
utgången. Rättegången betraktades som en strid;
käranden var den angripande, svaranden hade att
försvara sig; vapnen voro vittnena. Var rättegången
ägnad att väcka åhörarnes intresse, voro desse både
benägne och ursprungligen i viss mån skyldige att
gifva sina sympatier för den ena eller andra partens
sak tillkänna, men afgörandet låg hos dess valde
förtroendemän, rådmännen, och sedan desse lutat sina
hufvuden tillsammans och afgifvit sina vota,
förkunnade grefven domen, i hvilken tingsmenigheten
plägade instämma. Var målet af stor vikt och af
kri-minel natur, och funnos inga vittnen eller mäktade
rådmännen icke att af gifna indicier utleta hvad som
kunde vara sanning, så måste de s. k. gudsdomarne,
ordalierna, afgöra målet. Man åkallade då Gud som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
