Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döma i sådant*), som Han själf öfverlåtit åt det
mänskliga förståndet och rättskänslan att afgöra så
godt sig göra låter. En longobardisk konung hade
redan före Karl den stores tid öppet låtit förstå, att
han icke kunde tro på ordalierna, emedan han med
bestämdhet kände fall, då en oskyldig genom dem
blifvit fälld och en skyldig gått fri. Men sådane
tviflare voro ytterst få, och det kunde hafva sin fara
att tillhöra deras antal. Ordalierna brukades genom
hela medeltiden, ja in i sextonde och sjuttonde
århundradena vid förfarandet mot föregifna hexor och
trollkarlar.
De gamle germanerna hade med sitt poetiska
sinne stor benägenhet för symboliska handlingar, ej
minst i rättsliga ärenden. Flere af dessa gamla
symboliska bruk fortlefde i Karl den stores tid och än
längre, öfverlät man sin äganderätt till ett stycke
jord åt en annan, så skar man ut en grästorfva och
öfverräckte den åt den nye ägaren, eller man räckte
honom en kvist eller ett halmstrå, som vuxit på
jordstycket, eller emottagaren upptände på det öfverlåtna
jordstycket en eld i vittnens närvaro.
Närmast i vikt efter lagskipningsförfattningen kom
härväsendet. Delta hvilade ännu på
gämmalgerma-nisk grundval, nämligen på den för alla frie män
gällande värneplikten. För de gamle germanerna
var värnepliktens fullgörande snarare ett nöje än en
börda; det var en för ynglingen efterlängtad dag, då
*) De kursiverade orden finnas ej i manuskriptet.
Utgifvarcn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
