Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanna staten skall vara en kyrkostat, styrd af
episko-patet med Roms biskop i spetsen och med kejsaren
som ett slags krigsminister och chef för världsliga
ärenden.
Men medan biskoparne äro i det närmaste enige
härom, finner man på samma gång, att de ingalunda
äro enige om att tillerkänna påfven i Rom kyrklig
allmakt. De förnämste prelaterna, metropoliterna och
ärkebiskoparne, vilja hafva en rundlig del af den
kyrkliga makten tillerkänd åt sig själfve, ehuru de
erkänna påfvens öfverhöghet; och i de frankiska
landsändarna sammanträda synoder, som fatta viktiga
beslut utan att därom hafva rådfört sig med Hans
helighet i Rom. Den långvariga striden mellan en
absolutistisk och en aristokratisk hierarki är i det
nionde århundradet redan börjad och låter redan
från sin begynnelse ana, att den skall ända med
påfvedömets seger.
Äfven protestantiska rörelser eller åtminstone
tankeriktningar af protestantisk art låta i detta
århundrade spåra sig. Man skulle kunna tycka, att
de hade kommit allt för tidigt, hvilket de ju också
gjorde, om man ville enbart bedöma dem ur den
synpunkt, att de yppade sig under förhållanden, som
omöjliggjorde hvarje utsikt till seger. Men det finns
en annan synpunkt för bedömandet af dessa rörelser.
Där de förekomma, om också endast sporadiskt och
snart åter försvinnande från ytan af tidens lif, vittna
de dock om religionens förmåga att, äfven under
de mest ogynnsamma tidsomständigheter, väcka i
enstaka sinnen idealer till lif af en art, som hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
