Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I föregående föreläsning redogjorde jag för den
strid, som under Karl den stores son och
efterträdare Ludvig den fromme uppstod mellan kejsarmakten
och den kyrkliga hierarkien. Blott en mansålder
hade förflutit efter det att påfvedömet i Leo IH:s
person hade till sitt eget beskydd återupplifvat idéen
om ett västerländskt kejsardöme och satt cesarernas
diadem på Karl den stores hufvud, förrän den
kejserliga makten och den påfliga, som enligt teorien
skulle ha troget samverkat, befunno sig i öppen
kamp med hvarandra. Felet låg egentligen icke hos
de personer, som representerade dessa makter. Kejsar
Ludvig var fjärran från hvarje tanke på att vilja
ingripa på kyrkans maktområde; han förtjänade sitt
tillnamn »den fromme», tillbragte större delen af sin
dag med religiösa betraktelser och andaktsöfningar,
och ådagalade brinnande nit för kristendomens
utbredande. Med all sin vördnad för religion och
kyrka fasthöll han dock vid det program, som han
tillika med tronen och kejsarvärdigheten ärft af sin
fader: att kejsaren, ehuru i andligt hänseende kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
