Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om icke döpte skandinaver kunde användas för det
ändamål han hade i sikte, öfver hufvud spelade
skandinaverna vid denna tid en betydande roll i de
framtidsutsikter och de planer, hvilka de frankiske
politikerna uppgjorde åt sig.
Efter förödmjukelsen i Soissons ville man tvinga
Ludvig att gå i kloster och ailägga munklöfte. Han
svarade, att han icke kunde aflägga munklöfte,
så-länge han icke var fri. Den behandling han måste
uthärda genom Lothar eller väl snarare genom det
Lothariska partiet, var sådan, att Lothars broder
Ludvig, kallad den tyske, upprördes häraf och, i
förening med Pipin, fordrade, att fadern skulle bättre
behandlas. Lothar svarade, att han djupt beklagade
sin faders olycka, men på grund af episkopatets dom
var nödsakad att fortfarande behandla honom som
fånge. Då började Ludvig den yngre rusta och samla
sitt slagfärdiga germaniska manskap. Äfven Pipin
samlade manskap. En reaktion till den gamle kejsar
Ludvigs förmån uppstod i sinnena. Prästerskapet
gaf honom aQösning, och kort därefter var han
åter-uppsatt på den kejserliga tronen. Hans vidare öden
och tvisterna, som fortgingo mellan den karolingiska
ättens medlemmar, tillhöra den politiska historien.
De voro icke af den art, att kejsarmaktens kränkta
värdighet kunde genom dem återupprättas. Ludvig
dog år 840. Tre till fyra år därefter slöts mellan
hans söner det äfven i kulturhistoriskt afseende
viktiga fördraget i Verdun, genom hvilket Lothar fick
Italien, Burgundien och de på vänstra Rhenstranden
vid Mosel och Maas belägna austrasiska länderna,
Kulturhistoriska föreläsningar. V. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
