Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närligt präntad afskrift af en grekisk bok, soin
Not-ker fått låna från Italien af biskopen i Vercelli.
Då kejsar Karl med binamnet den tjocke en
gång besökte St Gallen och då gjorde Tutilos
bekantskap, beklagade han, att en man med sådana
naturanlag blifvit munk. Förmodligen hade kejsaren
hellre velat se honom vid sitt hof eller i spetsen för
en afdelning tungt rustade ryttare. Berättelser gingo
också om prof på mod och styrka, som Tutilo under
sina resor aflagt. En gång red han med två
ledsagare, beväpnade med lans och sköld, genom en
skog, då de plötsligt angrepos af röfvare, som i första
anloppet kastade hans båda ledsagare ur sadeln.
Tutilo svängde om sin häst och red undan, icke för
att fly, utan för att skaffa sig ett vapen. Han bröt
sig en lämplig ekgren, och med denna som klubba
red han tillbaka och störtade öfver banditerna, som
då höllo på att plundra hans på marken liggande
följeslagare. Banditerna blefvo öfverraskade och togo
till flykten, kvarlämnande sina vapen, som de lagt ifrån
sig. Klosterkrönikans författare tillägger, att
bedrifter af sådant slag visserligen icke höra till de
gärningar, som särskildt pryda en munk och gudsman,
men att han ändå berättar den, för att ge en
föreställning om hurudan Tutilo var, en man, säger han,
citerande den romerske författaren Qvintilianus, en
man af så väldig muskelkraft och med sådana
lemmar, att Fabius skulle utvalt honom till atlet.
Då kejsar Karl beklagade, att Tutilo blifvit munk,
hade han utan tvifvel orätt. Den tiden skulle en
man med dennes naturgåfvor icke kunnat utveckla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
