- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 5. Föreläsningar öfver medeltidens kulturhistoria (fortsättning) /
102

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rius slutade så, att när Gregorius lämnade det
kejserliga lägret, åtföljde honom största delen af Ludvigs
trupper. Sönerna hade uppmanat den andliga
myndigheten ätt ingripa; och Ludvigs egne krigare
erkände denna myndighets öfverhöghet och hotade rikta
sina vapen mot imperatorn själf, så att denne för
sitt lifs räddning måste göra sig till sina söners fånge.
Därefter följde den förödmjukande botgöringen i
Soissons, där i folkets närvaro den frankiska
hierarkien satte vid kyrkans altare sin fot på imperatorns
nacke och förnedrade kejsarvärdigheten så, att den i
kleresiets och folkmassans ögon förblef under
medeltidens alla sekler en makt, hvars innehafvare icke finge
betrakta sig för god att tjänstgöra som påfvens
stallknekt och sätta hans fot i stigbygeln, när denne ville
stiga till häst. När sedan Ludvigs söner i sin
ordning bekämpade hvarandra, tjänade detta till förnyad
bekräftelse på kejsardömets sjunkna makt.

Men denna tvedräkt mellan karolingerna hade
också andra följder. Jag nämde, att biskopar och
abboter under denna tid voro ganska krigiska herrar:
abboten Ermold Nigellus, som i ett af sina poem
har skildrat sig själf i spetsen för de af hans kloster
uppsatte ryttarne under ett fälttåg mot Bretagne, var
icke ett undantag från regeln. Och de prelater, som
voro ur stånd att själfve bära vapen, deltogo ej dess
mindre såsom politiska agitatorer i brödrafejderna.
Den naturliga följden häraf vardt, att de kämpande
partierna ej skonade kyrklig och klosterlig egendom
mer än lekmannaegendom, när sådan var i
motståndares besittning, och att furstarne och de världslige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/5/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free