Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma jordstycke och domstolen ej kunde med
visshet afgöra hvem som hade rätt, så frambars en säck,
som blifvit förseglad af tingets grefve eller
öfver-domare och hvari på förhand några torfvor af den
omtvistade jorden och några kvistar, som där vuxit,
blifvit inlagda; de tvistande hade att beröra säcken
med sina svärd och därefter kämpa. Åt segraren
tilldömdes jordstycket. Hade en kvinna anklagat en
man för öfvervåld, och denne ville svära sig fri, fick
eden icke afläggas, ifall hon fordrade tvekamp. Denna
tillgick då så, att ett hål gräfdes i jorden, hvari
mannen ställdes till midten af lifvet. Han fick en
staf till vapen, och kvinnan, som rörde sig fritt, fick
en sten, inknuten i en duk. Lyckades kvinnan
af-väpna mannen, blef han lefvande begrafven.
Lyckades hon icke, drabbade samma öde henne, eller ock
skulle mannen, om han besegrades, halshuggas af
kvinnan, eller hennes högra hand, om hon
besegrades, afhuggas af mannen. Ej sällan utföllo dessa
ordalier så, att åskådarne måste gripas af tvifvel på
att den rättvisa saken segrat, och ärkebiskop
Ago-bard var icke den ende, som uttalat ett sådant tvifvel.
Hvad han betonade, för att få dem afskaffade, var
dock deras hedniska ursprung. Han predikade
emellertid för döfva öron; ordalierna upprätthöllo sig
genom hela medeltiden; på somliga ställen inpå
1600-talet. Duellväsendet, som fortfar ännu i vårt
århundrade, härstammar från ordalierna och synes hafva
lång framtid, ehuru det längesedan förloradt sitt
anseende som Gudsdom.
Ärkebiskop Agobard var äfven i annat afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
