Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matien. De förstodo att bringa de påflige legaterna
på sin sida, och i desses närvaro hölls i
Konstantinopel år 861 ett kyrkomöte, som formligt bekräftade
Ignatius’ afsättning och Fotius’ värdighet af patriark.
Den afsatte Ignatius behandlades för öfrigt med
mildhet och fick kvarstanna i Konstantinopel.
Vid sin återkomst till Rom och sedan de berättat
utgången af sitt ärende, rönte legaterna ett allt
annat än vänligt mottagande, af påfven Nikolaus. Hvad
som låg denne närmast om hjärtat, nämligen att
återfå jurisdiktionen öfver Kalabrien, Sicilien och
Thessalonika, detta viktiga ärende hade icke blifvit
afgjordt. De sluge byzantinerna hade i det afseendet
återsändt legaterna med tomma händer. Nikolaus
förklarade den synod, som ägt rum i Konstantinopel,
för en afskyvärd tillställning, och han
sammankallade en annan af västerländska biskopar till Rom
och till den helige Petrus’ graf därstädes. Legaterna
inkallades inför de samlade prelaterna att förhöras.
En af dem inställde sig, och han blef förhörd, afsatt
och exkommunicerad. Fotius förklarades för en
kyrko-röfvare och ej allenast afsatt från patriarkatet, utan
utstött ur prästeståndet och hotad med den svåraste
kyrkliga förbannelse, om han icke genast nedlade
sina andliga värdigheter. Kejsar Mikael ålades att
använda sin världsliga makt mot denne kyrkans
fördärfvare.
Men kejsar Mikael och Caesar Bardas ville icke
så med ens foga sig efter de påfliga maktspråken,
Fotius bibehöll sitt ämbete, likasom om han själf aldrig
hade vädjat till påfvens dom och erkänt hans öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
