Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att patriarkatet i Konstantinopel ensamt för sig ej
hade tillräckligt anseende för att uthärda en strid
på lif och död med påfvedömet, insåg Fotius. Men
det var hans plan att kalla hela den österländska
kristenheten till kamp emot dess anspråk, hans plan
att i förening med patriarkaten i Alexandria, Antiokia
och Jerusalem uppställa ett oöfverstigligt bålverk
emot dem. Här på den österländska kristenhetens
område hade Jesus själf uppträdt och lärt; i
Jerusalem hade den första kristna församlingen under
den helige andes inverkan blifvit stiftad; i Mindre
Asiens städer hade Petrus, Paulus, Johannes och de
öfrige apostlarne först verkat som evangelii förkunnare
och församlingsstiftare. Skulle öfver hufvud ett
primat öfver hela kristenheten förefinnas, så hade
fördenskull österlandet större anspråk därpå än Rom,
som blott hade att åberopa sägnen, att Petrus där
varit den förste biskopen. Ur denna synpunkt beslöt
Fotius behandla saken. Med kejsar Mikaels bifall
utfärdade han en rundskrifvelse, hvari han inbjöd
österlandets patriarker och biskopar till ett
kyrkomöte år 867 i Konstantinopel. Fotius talar i denna
rundskrifvelse så som om ban, icke påfven, vore
den, som nu vore kallad att gripa in och ordna hela
den kristna kyrkans aDgelägenheter. Han
underrättar om att västerländske biskopar vändt sig till
honom med svåra beskyllningar mot den romerske
biskopen och med en bön, att han, patriarken i
Konstantinopel, ej skulle gifva västerlandet till spillo
åt denne maktlystne man. Fotius lät desse
västerländske biskopars skrifvelser åtfölja hans encyklika:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
