Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tiger, hör dock den högste domaren min röst».
Mötet utföll till påfvedömets fulla belåtenhet; det
österländska prästerskapet ålades på det strängaste
att rätta sig efter de påfliga dekreten.
Och likväl fick mötet ringa eller ingen betydelse
för påfvedömets sak. Ty Basilius vägrade att gifva
efter i fråga om Bulgarien, upplöste efter hand sin
förbindelse med Rom, visade Fotius aktning och
erkände honom efter Ignatius’ död för patriark. Äfven
påfven Johannes VIII gjorde samma erkännande med
villkor, att Fotius ej skulle utöfva sina
patriarkats-rättigheter i Bulgarien. När påfven märkte, att Fotius
ej brydde sig om detta villkor, återkallade han sitt
erkännande och bannlyste honom. Fotius förblef i
sitt ämbete till år 886, då kejsar Leo filosofen, Fotius’
lärjunge, en mycket lärd herre och en lika stor despot,
tvang den gamle mannen träda tillbaka och gjorde
sin broder Stefan till patriark.
Några år därefter, omkring år 891, afled Fotius
i ett armeniskt kloster. Han var otvifvelaktigt en
af det nionde århundradets allra märkvärdigaste män,
en egendomlig företeelse i många afseenden, och en
som efterlämnat sina spår varaktigt intryckta i tidens
sand, ehuru han egentligen icke kan sägas hafva
varit ett snille eller en på karakterens vägnar högt
öfver tiden stående man. Hans strid mot
påfvedö-met, som han dock förde mer som diplomat än som
reformator, har gifvit den grekisk ryska kyrkan den
karakter och ställning hon ännu innehar. Hans och
Caesar Bardas’ sträfvanden för vetenskap och
litteratur kunde visserligen icke framkalla skapande snillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
