Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eröfringarna, så att danerna företrädesvis vände sig
mot angelsaksarne och frankerna, medan andra
nordiska folk vände sig mot skottarne och irländarne.
Medan man sålunda skönjer, att de nordiska
folken ordentligt och i stort organiserat sig, för att
besegra sina kristna frändefolk och åter utbreda nordisk
nationalitet, gammalgermaniskt folkskick och
gammal-germanisk tro öfver en betydande del af Europa
finner man å andra sidan, att England och de
fran-kiska rikena närmare sammanslöto sig, för att
af-värja den hotande faran. Den angelsaksiske konungen
Ethelwulf gifte sig med en dotter af frankiske
kejsaren Karl den skallige, och han synes hafva betraktat
sitt land nära nog som en del af det frankiska väldet.
Men frankerna själfva voro så hårdt hemsökta af
nordmannaskaror, som äfven på frankiskt område
eftersträfvade ej endast byte, utan varaktiga
landvinningar och politisk organisation, att de icke kunde
lämna*) sina angelsaksiska vänner och trosbröder
någon hjälp. Under åren 866—867 besegrade danerna
östanglerna och northumbrierna, upprättade
lydvälden i deras landområden och tillsatte därstädes
för-valtningsföreståndare. Äfven Mercien öfversvämmade
de och intogo dess hufvudstad Nottingham. Nu
samlades mot dem den största angelsaksiska här man
ditintills någonsin sett och ryckte mot Nottingham.
Men den kunde icke återeröfra staden, utan slutade
detta fälttåg med ett fördrag, i hvilket danerna
visserligen lofvade utrymma Nottingham, men lämnades i
Det kursiverade ordet finns ej i manuskriptet.
Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
