Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde sköta, eller att bemöda sig om en grundligare
lagkunskap. Och, tillägger hans biograf, det var
märkvärdigt att se, huru åldermän, grefvar och tegner,
som i ungdomen icke lärt sig läsa, nu studerade
abcböcker och stafningsregler, för att sedan studera
lagboken, allt för att icke förlora sitt ämbete. Och
de som voro för gamla och för tröga att lära sig
läsa innantill, de tvungo en son eller en släkting
eller en torpare eller dräng att lära sig läsa och
läto dem sedan dag och natt, under tunga suckar,
föreläsa dem de saksiska lagarne.
Att lekmän ur de högre stånden till större delen
icke kunde läsa var illa nog; men kanske var det
än värre, att angelsaksiska prästerskapet, förr
be-römdt för sin lärdom, hade numera få medlemmar,
som förstodo sin latinska mässbok. Alfred själf
försäkrar, att det söder om Thames icke fauns en enda
präst, som förstod de latinska böner han läste upp
eller kunde öfversätta ett latinskt bref på landets
språk. Själf kände Alfred sorg öfver att han i sin
ungdom endast åtnjutit den nödtorftigaste
undervisning. Synnerligen beklagade han, att hans
okunnighet i latin hindrade honom från ett själfständigt
studium af den heliga skrift och af vetenskaperna. Men
han bemödade sig allvarligt om att utfylla denna
lucka i sin bildning. I Mercien lyckades han
upptäcka fyra präster, som ännu kunde kallas lärde
män, och från utlandet kallade han andra, som hade
rykte för lärdom. Märkligt nog var detta män, som
förvärfvat sin lärdom i de skolor, som angelsaksiske
vetenskapsmän under det förflutna åttonde århundra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
