Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt falkoniererna, fallconniers, som skötte
konungens jaktfalkar.
Ur antrustionernas leder togos nu också de
ämbetsmän, som hade att förvalta rikets landskap,
öfver-vaka och skydda gränserna och styra de öfvervunna
grannfolken. De voro ju konungens svurne tromän,
hans umgängesvänner och bordkamrater, desse
an-trustioner, och han borde ju i främsta rummet ha
förtroende till dem. Landets provinser fingo således
antrustioner till styresmän. Som sådana buro de
ämbetstiteln cornes, comte, grefve, en benämning som
ursprungligen icke betecknade någon
bördsvärdig-het, utan värdigheten af landshöfding,
provinsguvernör. Var provinsen belägen invid gränsen, kallades
dess landshöfding gränsgrefve, markgrefve, margrave,
hvaraf markis-titeln uppkommit. Andra antrustioner
gjordes till fästningskommendanter. De kallades
fördenskull castellani, châtelains. För att vara säkrare
om att grefvarne skulle bli åtlydde i sina respektiva
grefskap, hvilket åter berodde på deras förmåga och
medel att göra sig åtlydda af de egenmäktige och
själfsvåldige herrarne i grefskapet, utsåg konungen
gärna den provinsens mäktigaste jordägare till grefve
därstädes. Desto lättare vardt det för desse grefvar
att uppträda egenmäktigt och skaffa sig en
själfstän-dig ställning mot konungen själf. Det fanns slutligen
antrustioner, som buro benämningen hertig, dnx, duc.
Detta var en -titel förbehållen f. d. kungliga
släkter, som ännu innehade härskarevälde i sina förra
konungariken, såsom baskernas, bretagnarnes, och de på
andra sidan Rhen boende germanernas furstar. Titeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
