Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och midt emellan två hvita slöjor fladdrade det
mila-nesiska borgerskapets standar; längre ned, vid midten
af masten, var fäst en Kristusbild, som med utsträckta
armar syntes välsigna hären. På vagnen framför
masten var en estrad, som under striden innehades
af borgarehärens starkaste män och väldigaste
kämpar; bakom masten en annan estrad för krigsmusiken,
bestående af trumpeter och basuner. Carroccion
lämnade aldrig staden, utan en högtidlig mässa blifvit
firad omkring den, och den åtföljdes äfven på
slagfältet af en präst. Att förlora sin carroccio
betraktades som den största skam, som kunde drabba en
stads milis. Också utvaldes allt hvad en stad ägde
af kraftige män och tappre soldater för att bilda den
heliga vagnens lifvakt, dess närmaste omgifning, och
det var omkring carroccierna som fältslaget rasade
som blodigast, mot dem, som de starkaste stötarne
riktades, och vid dem det ihärdigaste motståndet
ägde rum, äfven sedan slaget i öfrigt var förloradt.
Det var nödvändigt att gifva städernas fotfolk den
stadighet och det själfförtroende, som kräfdes för att
med framgång möta adelns tungrustade
chevalier-skvadroner. Detta medel vanns genom carroccion,
kring hvilken borgareinfanteriets kärntrupp slöt sig.
Här mottog den med utsträckta lansar i tät sluten
ordning chevalierernas angrepp; kring carroccion
ryckte den, visserligen tungt och långsamt, framåt,
för att genombryta fiendens slagordning, och
nödgades den vika, urartade reträtten icke till flykt, ty
hvad som fanns af orädda hjärtan och seniga
armar bildade kring den heliga vagnen som kärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
