Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skull förjagad af Crescentius, men fick återkomma och
lefde sedan i skenbart godt förstånd med Crescentius
och folkpartiet, ehuru han hemligen skickat en
ambassad till kejsar Otto III med uppmaning till honom
att komma till Rom och återställa den kejserliga och
den påfliga myndigheten. Otto III kom med en stor
här; när han hunnit till Ravenna, erfor han där, att
Johannes XV aflidit. Medvetandet om att den tyska
hären ej var långt borta ingaf åter det Alberikska
partiet mod. Kejsaren utsåg till påfve en sin kusin,
en tysk prelat vid namn Bruno, son af hertigen af
Kärntern. Crescentius drog sig med sina stridskrafter
till fästet Sant Angelo, när de tyska trupperna
nalkades. Faran var stor, och han ansåg den romerska
friheten förlorad, om de tyske kejsarne ej allenast
hemsökte Rom med sina härar, utan också gjorde
sina släktingar till påfvar.
Crescentius kom då på den tanken att erbjuda
väldet öfver Rom till dess forne herrar, de legitime
kejsarne i Byzans, och trodde sig därmed kunna
trygga dess frihet, emedan de under Byzans’ välde
lydande republikerna Neapel och Amalfi åtnjöto en
ostörd själfstyrelse. Underhandlingar härom voro
redan inledda, och Crescentius hade till påfve utsett
en grek Filagathus, som nu var biskop i Piacenza.
Kejsar Ottos kusin Bruno, som kallade sig
Gregorius V, måste fly ur Rom; Filagathus under namnet
Johannes XVI upphöjdes af Crescentius och romerska
folket på påfvestolen.
Men kort därefter intågade kejsar Otto III i Rom
och bemäktigade sig Filagathus. Fruktlösa voro alla
Kulturhistoriska föreläsningar. V. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
