Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtidige skriftställare försäkra, att det romerska
folket, utledset vid den fejd, som rasat i deras stad,
hälsade dessa tilldragelser med jubel och tilldelade
kejsaren det s. k. principatet, d. v. s. den afgörande
rösten vid kommande påfveval. Efter Clemens II
bestego ytterligare fyra tyska prelater påfvestolen,
bland hvilka två voro släktingar till kejsar Henrik.
Samtlige dessa tyske påfvar voro män af otadliga
seder och uppriktigt benägne att lyfta kyrkans
prästerskap ur dess djupa förfall. Simoni, d. v. s.
försäljning af kyrkliga ämbeten, förbjöds och förföljdes
på det strängaste, och en mängd osedlige präster
afsattes. Främst bland desse förträfflige påfvar var
Leo IX, som förut varit biskop i Toul och som med
skäl förtjänat namnet af den äldre medeltidskyrkans
reformator. Det var naturligtvis icke lärosatserna
han ville reformera, utan prästerskapets seder, och
han höll för detta ändamål flere kyrkomöten i Italien,
Tyskland och Frankrike. Bakom honom stod såsom
en eggande och pådrifvande kraft en munk, som
snart skulle varda en af kyrkans och världshistoriens
märkvärdigaste män. Men innan jag kommer till
honom, må jag beskrifva huru det tillgick vid
kéjsar-kröningarna under detta och de följande
århundradena. Beskrifningen är en tidsmålning och blir det
än mer, om man ihågkommer, att blodiga scener icke
sällan utspelades vid sidan af det lysande
ceremo-nielet.
Vanligen valdes någon af kyrkans stora
festdagar till kröningsdag. När Henrik III kröntes, var
det juldagen. Konungen med de sina hade sitt resi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
