Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin boskap in i någon, särskildt för detta ändamål
med palissader och jordvallar omgifven förstad, eller
de uppförde själfva, ehuru de voro förbjudne att
göra det, förskansningar, bakom hvilka de värjde,
så godt de förmådde, lif och egendom, med yxor
och spadar som till hyggen.
Kyrkomöten på niohundratalet sökte visserligen
med religionens bud möta och hämma roflystnaden
och våldsamheterna, mot hvilka den världsliga
rättvisan visade sig alldeles maktlös. Synoder utfärdade
bannlysningar ej blott mot dem, som våldförde sig
på kyrkor och kloster och de andlige, utan ock mot
dem, som från jordarbetarne och de fattige toge
något med våld eller som plundrade vägfarande
köpmän, men dessa bannlysningar hade föga eller ingen
verkan.
Det fanns ett annat medel, som borde vara
verksammare än beslut, fattade på prästmöten. Det var
att tala omedelbart till folket själf, framför allt till
de feodala våldsmännen, genom entusiastiska
vand-ringspredikanter. Sådane började också uppträda
under Konrad Salierns första regeringsår efter år
1027. De förklarade, att de fått af Gud i uppdrag
att förkunna en uppenbarelse för folket, att Gud icke
mer ville tillstädja, att vapnen anlitades utan rast
och ro; af veckans sju dygn, hette det, hade Han
förordnat, att de fyra, räknade från torsdagens siste
timme till måndagens siste, skulle vara fridsdagar;
och freden, som då borde råda, skulle bära Guds
namn och kallas Guds frid, treuga Dei, trêve de Dieu.
Det är ovisst, hvad dessa predikningar skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
