Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svärja att icke anse ett påfveval giltigt, innan det
erhållit kejserlig stadfästelse. Så tillgick det också
under Henrik III:s lifstid. Den ene påfven efter den
andre tillsattes faktiskt genom honom.
Man kunde icke klaga, att han utsåg ovärdiga
män att leda kyrkan. Tvärtom: de påfvar han utsett
voro alla aktningsvärde män och fromme kristne, som
uppriktigt bemödade sig om att förbättra
prästerskapets seder och höja dess tänkesätt. Man kunde
fördenskull tro, att det reformsträfvande partiet inom
kyrkan skulle känna sig belåtet och se i kejsarens
inflytande på påfvevalen något godt och hälsosamt.
Så betraktades det likväl icke af reformatorerna från
Cluny och deras vänner. Desse syftade med sina
reformplaner allt för långt, för att de skulle gifvit sig
till freds därmed, att kyrkan genom kejserlig
maktfullkomlighet fått goda öfverherdar. Samma
kejserliga maktfullkomlighet kunde ju framdeles besätta
påfvestolen med dåliga. För desse reformatorer
syntes det öfver hufvud vara stridande mot kyrkans
väsen som en andlig institution, som ett Gudsrike på
jorden, att den världsliga makten intoge en
öfver-lägsen ställning gentemot henne. De kunde medgifva,
att de båda makterna, den andliga och den
världsliga, stode jämsides med hvarandra och hvar på sitt
område vore den förnämsta: kyrkan på det religiösa,
kejsarväldet på det politiska. Men det fanns bland
reformatorerna också de, som betraktade ett sådant
system af jämvikt mellan kyrka och stat som
omöjligt, emedan systemet skulle föra till ständiga tvister
om rätta gränsen mellan andliga ärenden och världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
