Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta hafva vi att beakta vid bedömandet af
påfven Gregorius VII-Hildebrands gärningar. Jag
be-tviflar, att historieskrifvarne i allmänhet gjort honom
full rättvisa. Till och med den opartiske
häfda-tecknaren Sismondi ser i honom inkarnationen af
en den våldsammaste ärelystnad, ett det omättligaste
maktbegär och af en hårdhet, som i klostret blifvit
främmande för människonaturen och aldrig älskat
någon. Han tillägger dock, att Gregorius intalat sig
själf, att hans maktlystnad var hans plikt, och att han
hesjälades af uppriktig öfvertygelse och entusiasm.
Faktiskt var, att han var det viljestarkaste
personliga uttrycket för de i klostret Cluny fostrade idéerna,
och alt icke allena han, utan antagligen nästan alla
de bättre och för mänskligheten ömmande sinnena i
hans tid trodde med honom på dessa idéers sanning
och under de rådande förhållandena knappast kunde
annat.
Hildebrand föddes i Toscana och var enligt
tillförlitliga uppgifter son af en timmerman. Då några
säga, att han tillhörde en ansedd, ehuru icke
förmögen familj och var af fri, måhända adlig börd, så
tror jag, att äfven detta är riktigt, ty härför vittnar
själfva namnet Hildebrand, som är germaniskt och,
om än icke med full säkerhet, hänvisar på
longo-bardiska anor. Han uppfostrades i Rom och blef
vid unga år och ej utan motsträfvighet munk i ett
kloster därstädes. Något längre fram begaf han sig
till klostret i Cluny, och det var där hans
lifsåskåd-ning utpräglades. Han är den fulländade typen för
de cluniacensiska idéerna. Innan han lämnade Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
