Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tomrum efter sig. Man säger, att den fått till
efterträdare den offentliga opinionen. Om sä är, så må
denna växa upp för att i detta och kommande
århundradens ande fylla sitt värf så som Gregorius
och Matilda i det elfte århundradets ande fyllde sitt.
Hitintills har detta icke skett. Opinionen tänder sitt
rökverk för det lyckade våldet lika ofta som för den
förnärmade rätten.
Det behöfver icke sägas, att Henrik skulle
begagna första tillfälle att hämnas på den man, som
förödmjukat honom. Omständigheter, som jag här
förbigår, emedan de mer tillhöra den politiska
historien, gynnade honom härvid. Efter blodiga strider
mellan hans parti och en motkejsares, hvarunder,
säger en häfdatecknare, »ingen plikt, intet fördrag,
ingen ed hade kraft mot bedrägeriet, lögnen och
för-vildningen», lyckades han trygga sitt välde i
Tyskland och kunde vända sig omedelbart mot sin större
motståndare i Rom. Ett af honom till Paris
sam-mankalladt kyrkomöte afkunnade år 1081
afsättnings-dom öfver Gregorius VII och valde till påfve en
prelat Vipert under namn Clemens III. Gregorius
bannlyste Henrik på nytt. Henrik besvarade
bannlysningen med en skrift, som en italiensk rättslärd,
Petrus Crassus, hopsatte åt honom och som med
talang försvarade statens rätt mot kyrkans, men
tilllika dröp af smicker mot konungen och otidigheter
mot Gregorius. Henrik ryckte därefter med sin nye
påfve mot Rom och uppslog sitt läger på de
nero-niska fälten utanför staden. Han hade inbillat sig,
att romarne skulle öppna portarne för honom. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
