Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byråkratiskt system, som i de minsta enskildheter
reglerade hvarje samhällselements verksamhet och
gjorde hvarje undersåte till en kugge i ett stort
maskineri, förekom det västra Europas feodala
samhällsformer som ett systematiseradt lagvunnet själfsvåld,
under hvilket människorna uppväxte till anarkister
och våldsverkare, och det västeuropeiska ridderskapet
syntes dem förnämligast utmärkas af lust för
slagsmål och af roflystnad. Att inom sina gränser
emot-taga hundratusentals välbeväpnade och stridsvana
män af detta slag syntes Alexius vara en hotande
fara för honom och hans rike, så mycket mer som
en af dessa härar, den normandiska från Syditalien,
och dess anförare Bohemund förut hade bekrigat
by-zantinerna.
Därtill kommo ytterligare två omständigheter att
taga i betraktande: byzantinerna voro, såsom de
kallade sig, ortodoxe kristne; korsfararne åter voro
romerske katoliker; österlandets kyrka och
västerlandets hade bannlyst hvarandra inbördes, och
väster-ländingarne voro kända som fanatici, för hvilka en
kristen schismatiker knappt var bättre än en jude
eller en muhammedan. Det var den ena tillstötande
betänkligheten. Den andra betänkligheten låg i den
djupa skiljaktigheten mellan västerländingarnes lynne
och bildning och byzantinernas, hvilken vid hvarje
närmare beröring måste leda till farliga konflikter.
Den artige, smidige, litterärt bildade byzantinern, som
ansåg sig vara och i viss mening var den lysande
grekisk-romerska kulturens arftagare, såg i de
västerländske riddarne ingenting annat än råa barbarer
Kulturhistoriska föreläsningar. VI, 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>