Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I slutet af min förra föreläsning omtalade jag
korsriddarehärarnes ankomst till Mindre Asien och
deras utan äfventyr fullbordade marsch genom den
vilda bergstrakt mellan Nicomedia och Nicaea, i
hvilken förut Peter eremitens och Valters skaror
omkommit. När man genomvandrat de klyftor, som
föra öfver denna bergplatå, ser man framför sig en
mot väster öppen kitteldal med bördiga fält, i hvars
midt, på en obetydlig höjning af marken, den i
historien, särskildt i kyrkohistorien så ryktbara staden
Nicaea är belägen. Där kitteldalen västerut öppnar
sig, utbreder sig en ansenlig insjö, den askaniska
sjön, som sträcker sig in i dalen ända intill staden,
så att dess böljor, när det stormar, slå upp mot de
ännu som ruiner befintliga fästningsmurarne å
stadens västra sida. Staden, anlagd af Alexander den
stores ryktbare fältherre, sedermera konung
Antigo-nus, var ännu ganska betydlig. Den seldschukiske
härskaren öfver större delen af Mindre Asien, Kilidschi
Ars lan, hade gjort Nicsea till sin hufvudstad. Hans
gemål vistades där, och den hade en stark besättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
