Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landingarne själfva. De försökte fördenskull bereda
korsfararne alla möjliga hinder och faror. Under
sådana förhållanden kan man icke undra öfver, att
åtskilliga krig, som korsfarare och frankolevantiner
gemensamt företogo, slutade utan annat resultat än
häftig fiendskap mellan bundsförvanterna. Och när
slutligen konungariket Jerusalem i 13:de århundradet
uppenbart lutade mot oundvikligt förfall, var det
de förnämligare frankolevantinska familjerna, som
först skyndade att sälja sina jordagods och draga
sig ur spelet och öfverflyttade dels till Cypern,
dels till västra Europa, där de såsom verkliga eller
förmenta ättlingar af de förste korsfararne
uppträdde med stora anspråk och öppen missaktning
mot den adel, som icke hade liknande stamträd.
Riddarordnarna och de italienska sjöstädernas
han-delskolonier voro de sista, som i Palestina
kvar-stannade på sin post, de senare fasthållna af sina
handelsintressen, de förra af hoppet, att Palestina
skulle kunna återeröfras, i hvilket fall de län, som
tillhört det frankolevantinska ridderskapet, skulle
tillfallit riddarordnarna själfve.
Om samtlige frankolevantiner, så väl ’dem af
riddarklassen, som om borgerskapet i städerna och
den stora massan af egendomslösa personer, gäller
det, att de västerländske pilgrimerna ansågo dem
för knappt annat än namnkristna. Den grymhet de
visade mot muhammedanska fångar berodde till
regeln icke på religiös fanatism. De tvärtom visade
det kyrkliga lifvet märkbar likgiltighet; och för de
heliga orterna och vallfärdsställena syntes de ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
