Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mormonbruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 65 -
I ett kloster lära alltid flickorna att tiga och fördölja.
Därpå yppade han för mig raskt, att han varken vågade
återvända till Tyskland eller stanna längre i Paris. Han
hade skulder överallt. Han kunde ej ens betala sin
värdinna. Det återstod honom intet annat, än att ge
sig av till Amerika, och han skulle skatta sig lycklig om
jag ville följa honom.
Visserligen förskräcktes jag något, men ej mycket.
Kärleken visade mig allt i ljusare dräkt. Han var
enträgen och besvor mig, han sade sig nästa dag vara
tvungen att fly, och även mig syntes den tanken, att
bliva kvarlämnad, odräglig.
Jag lovade fly med honom, att följa honom till
Amerika. För mig var ju världen lika främmande överallt.
Paris var mig ej bättre än Amerika. Endast ett fordrade
jag av Wolfram. Innan äktenskapsbandet förenade oss
i Amerika skulle han behandla mig som en syster. Han
lovade det.
Vi flydde. Wolfram hade anskaffat pass för oss
bägge. I Havre gingo vi ombord på en ångbåt som for
till New-York. Wolfram höll under överresan sitt löfte.
Han behandlade mig som sin syster. Endast det
misshagade mig, att han på ångbåten spelade mycket kort,
drack mycket och pratade mycket galenskaper. Jag
lärde känna hans inre väsende. Han är god, kanske
av naturen ädel, han är bildad, talangfull, en snillrik
arkitekt, efter vad det påstås. Men det tycktes fela
honom något; förnöjsamhet, samvetsfrid. Det häftar
något vid honom, som hindrar honom att vara
hjärtligt glad och nöjd. Är det ett brott, eller är det
medvetandet om ett förfelat liv? Jag vet det icke. Men
han är stundom förfärligt dyster och frånstötande; och
det uppstod hos mig tvivel, om jag verkligen kunde
bliva lycklig med denne man.
Vi landstego i New York. Den förste Wolfram
mötte, var den doktor Wipky, som i afton gick med
Y. H. I 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
